Dö är det sista jag ska!

Ibland tvivlar jag på vem jag är, och det är de gångerna jag innerligt känner mig som flera tusen år. Det känns som om tusen år av kärlek, visdom och erfarenhet sköljer över hela mig och kryper ut i varje cell, kanske till och med lite längre in än så. Det går inte att förklara, själsligt bara känns det som att jag levt hur länge som helst. Idag fick jag ytterligare ett sånt moment när en lapp hoppade framför fötterna på mig när jag lyfte en bok ur en låda. ”Att drömma är bra, men att förverkliga dem är bättre” stod det på den, och det är jag själv som skrivit den. Ju mer jag rotade kom alla andra lappar fram som jag också skrivit. Ni förstår för säkert 8 år sedan nu (jag var 16 alltså(!) haha) så skrev jag ned många av mina favoritcitat på lappar och plastade in dem, jag hade en vision om att jag skulle sätta upp dem lite här och var i naturen och att det skulle kanske skapa en tankeställare eller betyda något för den som går där just då och läser den, just då. Jag skrev med olika handstilar på varje för att ingen skulle fatta att det var jag, sen tog jag snöre med mig och några lappar, red ut en runda med hästen och stannade till på några ställen för att sätta upp lappar på lite träd här och var. Det var en sådan dag när fåglarna kvittrade och solen lös genom klorofyllet i löven och färgade hela skogen i en grön, varm ton. Tröjan fick jag ta av mig och knyta runt magen, så varmt var det den här vårdagen.

Men jag kom av mig med lapparna, och hemligt har de legat i förvar i en låda. Tills nu. Ja hörni, att drömma är bra, men att förverkliga dem är bättre! Nu ska jag sätta upp lapparna, varenda en, och fler ska det bli. Min själs långa erfarenhet ska ut och inspirera världen. Några har jag kommit på själv men de flesta citat kommer från välkända personer i vår historia. Så ser ni lappar som dessa, har ni förmodligen mig att tacka.

Delar även med mig av kvällens andra favorit (den som inte hoppade framför mina fötter då).

”De människor son fått mest ut av livet är inte de som levt ett sekel, utan de som levt varje minut” – Colette

Love, Linnea