Jag ser den överallt. På facebook, i omklädningsrummen, på jobben, i skolorna, i butikerna, i hemmen. Överallt. En äcklig jävla parasit. I åratal har den förstört för människan och nu har den dragit oss långt ner i träsket. Där ligger vi och bölar runt, med gyttja långt upp till halsen och om vi inte slutar slukar den oss helt. Det är kvinnan som tränar för att hon åt en semla till fikat. Kvinnan som räknat ut hur många jumping jacks som behövs för att bränna bort kalorierna av en godisbit. Kvinnan som hätskt räknar alla kalorier både in och ut för att inte gå upp i vikt. Kvinnan som har komplex över sin mage år efter hon fött barn. Kvinnan som köper den stora tunikan för att dölja bilringarna på magen. Kvinnan som inte vågar duscha med sina vänner i omklädningsrummet för hon skäms över sin kropp.
Kalla mig tjatig, men till den dagen kroppshatet och komplex upphör kommer jag aldrig sluta prata om den stora kärleken i livet – den till oss själva.
Det fanns en tid när man ansåg bleka människor som de finaste och de med mörkare pigment som smutsiga. Vi pudrade med mjöl i ansiktet för att bli så bleka som möjligt men nöp oss i kinderna för att få dem rosiga. På Monroes tid skulle en kvinna ha kurvor och höfter, men på rätt ställe naturligtvis. Efter 80-talet och allt badmode med höga bikinimidjor skulle vi vara så smala som möjligt. Det har varit smala midjor, breda höfter, stora fylliga rumpor, stora fylliga bröst i perfekt höjd, stora fylliga läppar, tjocka ögonbryn, tunna ögonbryn, alltid är det nåt. Det är så mycket en kvinna förväntas vara, allt utom just hon själv. Man dömer henne i alla möjliga sammanhang efter hennes utseende. Ju vackrare hon är desto fler kommer ta henne på allvar. Tro mig jag har provat. Prova du också att gå in i en butik snyggt sminkad och med säker stil, prova sen gå in i regnjacka och osminkad. Jag får alltid tusen gånger bättre service om jag är snygg. Prova också att ha lite urringat när du går ut på krogen – då får du nästan allt serverat på en silverbricka. Plötsligt skingrar de köerna och släpper fram dig oavsett om du vill in eller ut, du får drinken i baren snabbare, och en rad med fördelar händer – folk ser dig. Bröstens makt kallar jag det för och det är både på gott och ont, jag menar krävs det lite urringning för att få någon jävla service så… 😉 Men då ska vi också lägga märke till skillnaden på urringat och urringat. Du får inte vara slampig, inte ful. Du ska vara snygg och sexig. Men vad är egentligen vacker? Slampig? Ful? Snygg? Sexig?
Senast idag fick jag en påminnelse om ett företag som säljer kosttillskott och där de undrade vilken del av kroppen folk vill ändra med sig själva. Mage, rumpa, dubbelhaka, lår. Men naturligtvis poängteras det att alla är fina precis som de är! Två gånger har jag nu ifrågasatt detta varav en gång försvann inlägget och den här gången min kommentar – men jag fick ett svar privat. Min typ av kommentar skulle såklart vara skadligt för försäljningen, patetiskt. Men tydligen så tjänar de bäst på den här typen av inlägg, och det säger en hel del om hur samhället ser ut – vi känner ett behov av att förändra vårt utseende. Och trots att personen i fråga tyckte det tog emot att lägga ut ett sånt inlägg så gör hon det ändå för att överleva, för man kan ju inte vara nöjd med allt på sitt jobb. Ta vara på att detta är ett jobb man gör helt frivilligt och där man är sin egna chef, alltså har man en egen vilja om man vill späda på kroppshatet eller inte. Ty detta är rent och skärt kroppshat och att företag väljer den vägen för att tjäna pengar är under all kritik.
Med det menar jag att vi ska främja kost, träning och hälsa! Jag skulle aldrig rekommendera någon att inte träna eller äta massor onyttigheter, för vi mår skit av det. Men jag vet också att min kropp behöver en semla då och då. Vi måste bara sluta lägga träningen och kosten till hur vi kan förändra våra kroppar till hur idealen är, för att må bättre. Du kan vara tjock och ha en bra hälsa. Du kan vara smal och ha en bra hälsa. Du kan också vara tjock och inte ha en bra hälsa, samt vara smal och inte ha en bra hälsa. Hälsan sitter inte i smala magar, midjor, stora bröst, en fast rumpa eller vårt utseende. Hälsan sitter i hur vi mår psykiskt och fysiskt. Och då är det jädrigt viktigt att veta att om vi tränar för att bli smala kommer vi inte må bra psykiskt, jag är ett levande bevis på det. Jag tränar tre gånger i veckan, jag äter nyttigt men också onyttigt ibland. Just nu mår jag helt underbart, jag är fan kär i mig själv och det är med extra rak rygg jag säger inte vill ändra något med mitt utseende (okej om jag ska vara helt ärlig, isåfall formen på mina stortår isåfall som gör att jag får nageltrång hela tiden…). Men det gör jag också för att jag accepterat och älskar min kropp just som den är, för det är minsann inte mycket skillnad utseendemässigt på min kropp från den stunden jag inte tränade alls och kände mig extremt fet. Jag bläddrade igenom gamla bilder och tog med lite exempel på de tillfällen jag kände mig som absolut tjockast i mitt liv, och det är bara helt sjukt hur jag ens kunde känna ett behov av att bli smalare för att bli snyggare. Därmed vill jag också poängtera att bara för att en person inte tycker en är tjock betyder det nödvändigtvis inte att personen i fråga inte tycker det. Och, det är inget fel eller fult med att vara tjock. Jag önskar att vi kunde säga att en person är tjock utan att det anses som något dumt, precis som att vi idag kan säga att en person är smal utan att det är dumt.
Älska dig själv, precis så som du är. Träna och ät bra för ett långt liv och en bra hälsa under tiden. Rör på dig för att det är kul och får dig att må bra. Dina armar med “gäddhäng” är förmögna att ge kärleksfulla kramar till dina nära och kära. Din rumpa oavsett form duger fortfarande för att sitta på. Din dubbelhaka spelar ingen som helst roll i om du kan svälja maten sämre eller bättre. Listan kan göras lång. Men lev. Älska. Sprid kärlek.
Love, Linnea
Viverevita 
Lämna en kommentar