Jag förstår till fullo er som inte vill kalla er för feminister men ändå står för jämställdhet. Men jag förstår också vad det beror på. Okunskap. Och det gör mig så bekymrad att min första rynka i pannan uppenbarar sig. För jag inser att den dagen vi människor låter okunskap gå före i kön, då kommer vi aldrig fram. Den armbågar sig fram som en aggressiv tant bland “raddorna” på loppisar.
Been there, done that. Som man säger. Ja det fanns en tid i mitt liv när jag vägrade kalla mig för feminist, jag skrev långa texter om varför vi skulle skippa feminismen. Ty min bild av feminister var tjejer med färgglatt hår, hår under armarna och manshatare. Inte för att deras utseende har något att göra med saken, men de var extremister. De som syns mest och hörs mest. Jag minns inte hur men jag insåg rätt snabbt att jag lade mitt fokus på en liten del av något så stort, ja jag drog alla över en kam, och det är inte rimligt.
Jag insåg också att jag inte till fullo var medveten om vad feminismen har betytt för oss, hur människor har kämpat för sina liv för att jag ens ska kunna ha det liv jag har idag. Jag vill ju ha ett jämställt samhälle! Självklart stöttar jag feminismen oavsett om jag går runt och säger att jag är det eller inte, jag stretar inte emot ett ord när jag vill uppnå dess innebörd?
Vi skulle kunna jämföra det med veganer, för där finns också extremister. Ska de gå runt och säga “jag kallar mig hellre växtätare för veganismen har gått för långt”. En vegan är en person som inte äter eller förbrukar animalier oavsett hur extrem eller inte denne är gentemot andra människor och i sina åsikter och därmed basta. Bara för att en är extrem betyder inte det att varje vegan nödvändigtvis är det. Jag såg i ett inlägg idag om en tjej som delade uppdrag gransknings inlägg om veganer som dödshotat bönder, och hon undrade om det verkligen kunde stämma. Sanningen är den att det finns idioter överallt! Veganer är inte perfekta, inte feminister heller. Alla är vi människor. Och därav så kan jag som sagt förstå er eftersom att jag själv varit i samma sits. Men ni är töntiga! När det pratas om feminismen eller me-too och ni säger att det gått för långt, att det förlorat sitt syfte, kallar det för en apa på zoo eller på alla sätt och vis stretar emot människor som kämpar för ett jämställt samhälle – som för övrigt gynnar ALLA; så bevisar ni ingenting annat än hur små, ointelligenta och psykiskt sett lågt utvecklade ni är. Framför allt hur fega ni är, och när jag säger fega måste vi ta tillvara på att det är mer än okej att vara rädd. Det är liksom ett par jävligt obekväma byxor som spänner in i magen och kärlekshandtagen, ta av dem och pusta ut för guds skull! Du behöver inte på något sätt och vis gå runt och berätta för folk att du är feminist eller aktivt engagera dig i kampen som många för, du behöver inte gå med i demonstrationer, sluta bara att streta emot och komma med orimliga argument om att det gått för långt? Vad exakt är det som gått för långt egentligen?
Jag förstår också att många av er inte har mod nog att skriva det i en kommentar, skriv till mig privat då. (idalinneahakansson@gmail.com för er som inte har mig på facebook eller instagram.) För jag skulle så gärna vilja veta, vad är det som gått för långt?
Love, Linnea
Viverevita 
Lämna en kommentar