We are one

Åh! Äntligen(!) har jag börjat på min nästa tavla jag bara sugit på så länge. Och det här är en process som heter duga vill jag lova. Det är det lustiga med konst egentligen, de flesta av er ser bara det färdiga verket och tänker ”gud vad duktig hon är, jag kan inte ens måla en streckgubbe”. Konst är precis som livet – en dans på rosor. Det är taggigt och det är lika skört och vackert som ett rosblad. Ena sekunden vill jag slita av mig håret av förtvivlan och nästa går jag lite extra rakryggad över att det blir bättre. Och sen börjar vi om på ruta ett igen. Det är misstag, förändringar och framgångar hela tiden – och till slut är vi framme vid vägens ände och blickar tillbaka på resan upp. Därför så tänkte jag att ni kommer få följa hela processen för att se att det jag gör inte alltid blir som jag tänkt mig på en gång, men med lite tålamod så…

Min tanke om den här tavlan är att vi alla hör ihop, vi är kopplade till varandra och till universum. Det finns en styrka i det som är större än vad vi någonsin kan ana! Men som vanligt kommer en mer utförlig förklaring och tolkning av tavlan när den är helt klar, och jag vet och hoppas att ni kommer ÄLSKA den! En lustig grej jag märkte här i processen är självförtroendet och kärleken till min kropp. Eftersom jag stod naken och fotade mig själv i olika positioner haha och därefter målade dem blir man så mycket mer medveten av det vackra med en, så gör det! Skissa lite på ett papper bara om du inte vill måla med akryl och tjocka färger, gör det för din skull och tänk på allt det FINA med din kropp istället för att fokusera på det du inte gillar. Positiva tankar smittar av sig precis som negativa gör, glöm aldrig det.

LOVE, Linnea