Främling – vad döljer du för mig?

Tvåtusenarton. Så löd året. Jag kände på mig att det skulle till att bli ett av mina livs bästa år, jag menar, jag hade ju ändå en tre månader lång resa planerad… Men aldrig hade jag kunnat ana det här. 365 dagar, hur sätter man ens ord på den magin?

Jag vet att ni är nyfikna, men alla dessa juicy details behåller jag för mig själv tills vidare.

I början av året hade jag storslagna planer och drömmar. Inom en vecka hade tre av dem förverkligats. Och såhär när jag blickar tillbaka har faktiskt det mesta hänt. Om jag är besviken för det som inte hände? Åh nej, inte det minsta. Är det något jag framför allt tar med mig av detta året så är det att i slutändan handlar ingenting om de där materiella sakerna jag aldrig fick eller gjorde (de som jag vet att jag kommer “få” i framtiden ändå). Det som betyder allra mest är de känslorna jag sitter med här och nu. Jag har aldrig älskat mig själv såhär mycket. Jag har aldrig känt mig mer bekväm i min kropp eller mitt sinne. Jag är så medveten om vem jag är och vem jag vill vara, och den magin går inte att sätta ord på. Jag säger som göteborgarna – de e så de e! Ta vara på att jag aldrig hade känt såhär om jag inte varit med om det jag varit med om, och då inkluderar det även allt det dåliga. Allt jag gråtit över, all ångest jag haft, alla vänner jag förlorat eller människor jag tappat kontakten med. Alla pengar jag slängt i sjön. Alla misstag jag gjort. Jag älskar all skit i mitt liv, för det har gjort mig till den jag är idag. När jag tänker efter kom jag in i älska-mig-själv-fasen för flera år sen egentligen, allt har bara utvecklats till det allra yttersta. Och jag som fyller tjugofyra år om bara några dagar, hur blir det då när jag är femtio tänker jag då? Haha. Jag undrar verkligen vad jag sitter och tänker på min femtioårsdag. Jag undrar också över tvåtusenitton. Säg mig främling, vad döljer du för mig?

Med dig har jag ingenting helt klart bestämt för jag har inte förrän nu verkligen tänkt på dig. Men någonting säger mig, att du kommer göra en drastisk förändring i mitt liv. Det är som med mycket annat jag känner och inte kan förklara på ett logiskt sätt, och liksom ni andra blir jag lika förundrad över att det stämde. Eller det där tar jag tillbaka på en gång, oftast blir ni mer förundrade än jag, jag visste ju det redan ;-). Hur som. När jag kliver in i det nya året tar jag med mig mina allra viktigaste kunskaper i ryggsäcken. Sen låter jag båten segla över okända hav. Ibland krävs det att jag står vid rodret och är kapten, och ibland får jag ta en paus och låta vågorna föra mig till nya utmaningar. Så ska det vara. Jag litar på mig och universum till etthundra procent ty jag vet att jag slutligen kommer fram till det paradis som är mitt. Och tills dess handlar allt om att leva livet på min älskade båt. Målmedvetenhet, medvetenhet, meditation, tillit, kreativitet, nyfikenhet, drömmar, ömhet, tacksamhet. Detta är några saker jag har i ryggsäcken. Båten är redo och snart börjar resan – vi ses i paradiset.

LOVE, Linnea